30/10-08 En av mitt livs bästa dagar.

jag brukar inte nämna namnen på mina vänner, mest för att skydda både mitt och deras privatliv, och detta inlägg kommer ej vara något undantag.

dagen började inte bra, ett mindre roligt möte angående en kris på jobbet. Va inte på det bästa humöret när jag gick in genom skolans portar.

Möter upp mina kära kollegor och försöker hjälpa till att sälja lite biljetter, gick la sådär.
Men dom där personerna får en verkligen på bra humör på mindre än 30 sek:)

Kl 13:00 packades det ihop. Jag och en person, vi kan kalla denna X, hade bestämt oss för att fika för mycket längesen, och nu var det äntligen dags:) Vi tog oss till den gamla delen av staden, där alla bra caféer ligger, och slog oss ner på ett av mina absoluta favoritställen. Det var ganska fullt med folk men vi lyckades finna en plats. Gick och köpte 2 kaffe och en kärleksmums(typ en chockladkaka), och satte oss ner och började prata.
Och när jag säger prata, så menar jag verkligen Prata med extra stort P. Vi pratade om allt mellan himmel och jord, om känslor, livet, verkligen allt. Och jag blev så glad:) Jag sitter mittemot denna person, som jag knappt känner, och är hur glad som helst. Hur ofta hittar man en person som man kan öppna sig för direkt? Det tog 15 minuter att förstå att i Xs händer skulle jag kunna lägga mitt liv, och veta att det var i god säkerhet.

Så här är vad jag vill säga till X, i sammanfattning för hela grejen skulle bli för lång att skriva. (och hoppas denna läser denna blogg):
Idag var en av mitt livs höjdpunkter, att finna en sådan som dig.
En person jag känner att jag kan berätta var enda liten detalj för.
Mitt hjärta hoppas att detta var starten på en lång och innehållsrik vänskap:)
Tack för denna underbara dag.


vi satt på det där caféet ganska länge, men det kändes som tiden gick för fort.
Det är som man säger, tiden går fort när man har roligt.
Men sedan var det tyvärr dags att bege sig hemåt.

På vägen hem verkade världen vara en annan plats, med skimrade och klara färger.
Det kändes som fåglarna kvittrade små gulliga sånger, och att folket på staden var glada.
Alla log mot varandra. Jag satt på bussen, småsjöng för mig själv, med ett leende större än jorden själv på mina läppar.
När bussen väl var hemma var jag tvungen att ta ett extra varv runt kvarteret bara för att se naturens alla under.
Jag var, och är fortfarande, bara så glad:)

När jag väl var hemma var det dags att förbereda inför renoveringen.
Syrran och pappa kom senare på kvällen, med färg och annat.
Efter maten var jag tvungen att bege mig inått till staden, så är lite nyfiken på hur lägenheten ser ut just nu.
Imorgon blir en spännande dag;)

Detta var allt från mig
Mikke

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0