fyrafyratvamikke

08/10/08, ett datum förevigt inskrivit hos oss.
Det var detta datumet du lämnade oss, för att ge dig ut på nya äventyr.
Det var väntat, men ändå så chockartat.
Förlåt för att jag inte var där.
Jag kommer sakna dig.

Minns fortfarande första gången vi träffades, hur kan jag glömma?
Tvspelskväll hos vår gemensamma polare, och du kommer fram och drar till mig över kinden.
Man hör hur Y skriker: "Nej, det var inte han jag menade".
Du tittar på mig, börja gråta och säger förlåt flera gånger om.
jag svarar lite kaxigt att jag knappt kände något, vilket får dig att dra till mig igen.
Sen hade vi ett lugnt och lärorikt samtal.

Kommer minnas hur du alltid hade förmågan att se igenom mig dom få gånger vi hann träffas öga mot öga.
Som den sommaren, i den större staden, när vi gick runt och bara pratade.
Vi kom tillfavoritstället, la oss i gräset och pratade en massa skit. Skrattade och hade jätteroligt.
Helt plötsligt bryter du av, frågar mig hur jag egentligen mår och säger att du ser att något var fel.
Jag fick gråta ut och mådde så himla mycket bättre.

Varje gång på msn, så skrev du "Hej" följt med den största smilen du hade. Något som alltid var lika skönt att få, vilket humör man än var på.

Kommer aldrig att glömma dina förmågar att få personer att må bra och se till att alla var lika delaktiga.
Att du inte finns ibland oss längre är sorgset, men som du själv uttryckte det: "Det är dags att gå på nya äventyr!"
Jag hoppas du har det bra var du än är.
du är förevigt min vän.

Mikke

---

Jag har fortfarande inte lärt mig hur jag lägger in låtar på bloggen. Så jag lägger in filmen till din senaste favoritlåt, du hade ju så många:)

---